Sida 1 av 1
Postat: 1 maj 2006, 00:47
av TheFinnishFlash
Jaa idag ringde telefonen de va min syster som fråga om jag hört nått.
Nää säger jag och då säger hon jag har ett tråkigt besked att komma med en av dina vänner har dött igår.
Jag blev helt stum kan inte ännu förstå vad som händt. Då talar hon om att han hade tagit självmord. Sen tar jag kontakt med en annan polare och får höra om vad som hänt.Då säger han att kompisen hade hängdt sej igår och idag hade dom hittat honom. Man kan inte tänka sej att sista gången man såg honom var i torsdags och nu e han borta för evigt. [img]
http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img]
Denna kompis har jag växt upp med sen lågstadiet och att få detta besked ida va en hel del sorg.
R.I.P my friend [img]
http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img]
Postat: 1 maj 2006, 01:19
av Andreas79
Usch vad hemskt beklagar och lider med dig...
det tar tid att komma över.. men prata så mycket du kan
med dina vänner du har kvar och släkt o familj det är det bästa
du kan göra.. och tänk på att inte sitta hemma och inne hela tiden
utan att du försöker göra det bästa av situationen och positiva
saker som kan göra dig på lite bättre humor trots din situation
och att det är svårt.. verkligen tragiskt detta ... beklagar som sagt... [img]
http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img]
R.I.P
Postat: 1 maj 2006, 02:13
av andno
Beklagar!
Postat: 1 maj 2006, 02:33
av sommarhydda
Beklagar!
Postat: 1 maj 2006, 02:56
av Mogge
Beklagar sorgen.
Vet hur du känner dig,hade själv en kompis som dog för 1,5 vecka sen.
Mvh
Mogge
Postat: 1 maj 2006, 09:56
av Dalan
Usch vad hemskt. Har också haft ett par kompisar som tagit livet av sig.
Fan va tråkigt det känns. Hoppas du kommer över det, det gjorde jag efter ett tag iaf, men det är svårt.
Postat: 1 maj 2006, 12:40
av Elvis_EG2
Postat: 1 maj 2006, 13:28
av TheFinnishFlash
Tackar. Jaa de känns om allt e så overkligt. Hur kunde de här hända? Och den stora frågan Varför? Ja vet livet går vidare på nått sätt. De gäller säkert bara att ta sin tid. Har hunnit med en hel del under 2 år så på nått sätt Tar de inte lika ont. Men en saknad av polaren kommer man säkert ha en hel del. [img]
http://www.hondaklubben.com/forum/style ... rybaby.gif[/img]
Postat: 1 maj 2006, 21:11
av Diablo
Beklagar sorgen!
Postat: 2 maj 2006, 10:32
av Krister
Beklagar!
Vet inte hur det ligger till i finland men här i sthlm på Karolinska Sjukhuset har vi en Suicid-enhet som arbetar med självmord och efterbehandling av anhöriga och nära vänner. Annars finns och
http://www.spes.se som kanske har lite information och folk man kan prata med.
En "intressant" sak om självmord i sverige är att det idag läggs ned miljarders miljarder på att minska siffran 440 döda i trafiken medans det läggs ned ungefär 20miljoner per år för att försöka hantera 15.000 självmordsförsök varav 1.500 "lyckas".
Postat: 2 maj 2006, 15:27
av TheFinnishFlash
Ja man har hunni vara med en hel del på sin lilla tid på jorden men ändå är de nästan så de räcker. Men även då man har varit med om en hel del så är de på nått sätt man lär sej klara av sorg på ett mycke bättre sätt.
Tack för ert stöd.
Postat: 2 maj 2006, 16:45
av smacke
Ushh.. Ja beklagar sorgen.. ja vet hur de känns när någon man känner går å dör.. [img]
http://www.hondaklubben.com/forum/style ... #>/sad.gif[/img]
Postat: 4 maj 2006, 01:54
av Joakim
Beklagar. <!--emo&:(-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sad.gif[/img]<!--endemo-->
Postat: 11 maj 2006, 18:37
av TheFinnishFlash
Jaa då va Begravningen avslutat. Försökte hålla tårarna inne med de gick halva begravningen men sen va de omöjligt att hålla in tårarna mer. <!--emo&:(-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sad.gif[/img]<!--endemo--> Men de va en mycket fin begravning och ett fint sätt att få säga adjö. Och även tala med familjen. Så nu är de bara att försöka gå vidare då.
Postat: 11 maj 2006, 22:06
av Dalan
Går aldrig att hålla tårarna inne på begravningar, ända stället man är mjukis på.
Dags att gå vidare nu, hoppas du rycker upp dig. <!--emo&:console:-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/console.gif[/img]<!--endemo-->
Postat: 12 maj 2006, 10:19
av Krister
Det är manligt att våga visa vad man känner... det är macho att hålla det inom sig.
Postat: 12 maj 2006, 16:21
av TheFinnishFlash
De var grymt att sitta där efter ett tag då dom börja sjunga hans favorit låt i kyrkan. Då börja de spela upp en livs historia av de jag delat med min vän. <!--emo&:crybaby:-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/crybaby.gif[/img]<!--endemo-->
Och nu så va den sagan slut. Jag får gå vidare utan att han finns med där.<!--emo&:(-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/sad.gif[/img]<!--endemo-->
Och ännu igår på kvällen mådde jag jätte dåligt men på nått sätt kändes de sen som att han fanns där brevid mej.<!--emo&:unsure:-->[img]style_emoticons/<#EMO_DIR#>/unsure.gif[/img]<!--endemo--> Och på så sätt börja jag må lite bättre.