Sida 1 av 2

Postat: 9 mars 2008, 16:31
av gren
Länge sedan man skrev en tråd nu...o tyvärr blir det en trist tråd jag måste starta.

Vill inte skapa nån slags sjukdomshysteri men tycker det är viktigt att berätta detta så kankse någon kan slippa
det jag går igenom nu.

Jag har iallafall drabbats av testikelcancer. En ganska ovanlig form av cancer men ändå den vanligaste formen av cancer hos unga män. Ca 300 får det
varje år Sverige. Har opererat bort ena kulan nu och är nu inne på cellgiftsbehandling. Det som är läskigt med testikelcancer är att den drabbar 18-30 åringar och att
den i många fall är av en sådan sort som sprider sig snabbt i kroppen. Min jävla cancer har spridit sig till mina lungor och eventuellt armhålan. Som tur är så är ofta testikelcancer ganska "enkel" att bota och i ca 95% av fallen så blir den som drabbas helt frisk efter cellgiftsbehandling.

Jag ska snart påbörja min andra cykel med cellgifter...förhoppningsvis blir det 3-4 stycken innan jag blir frisk...efter andra cykeln ska jag röntgas och det är då det gäller.....åhhh jag hoppas så jävla mycket att skiten minskar i lungorna annars kan det bli tufft. Jag har iallafall oddsen med mig!



Nu till det viktiga med tråden:
Jag skulle vilja uppmana alla unga killar här inne att hålla koll på pungkulorna. Jag hade knappt några symptom alls mer än obehaglig känsla i pungen och lite tryck över ljumsken. Jag visst inte ens att testikelcancer fanns och hade aldrig hört talas om det. Det som är så jävla lurigt är att det i viss fall inte ger några symptom alls..knölen på min pung var knappt kännbar så det var rena turen att jag gick till läkaren relativt snabbt ändå....och att det sprider sig så fort.

Så jag uppmanar alla att känna igenom pungen ordentligt, så att ni vet hur den känns när den är normal...o sedan kontrollera den typ en gång i månaden i duschen eller nått. O gå hellre till doktorn en gång för mycket än en för lite. Personligen tycker jag att det är helt stört att man inte får lära sig sådant i skolan eller nått.

Har nån varit med om nått liknade?

Postat: 9 mars 2008, 16:42
av Krister
Vet inte hur det var i din skola men där jag gick så blev alla killar kollade någon gång under högstadiet och fick en "lektion" i hur man kollar och vilka risker osv det finns.

Men i alla fall, väldigt tråkigt att höra/läsa men skönt att du har oddsen med dig... håller tummarna på att du blir helt fri från cancern.

Postat: 9 mars 2008, 16:56
av gren
Det enda jag kan minnas var att man i 3a på lågstadiet fick kolla så att pungen var nere i påsen korrekt och att man inte hade pungbråck. I övrigt minns jag faktiskt inte att fått nån mer lektion i det än av typ morsan att hålla koll på pungen. Kan kanske vara skillnader i kommuner osv....jag hoppas att informationen finns för om man upptäcker det tidigt så är det i princip bara operation som behövs.

Tack för ditt stöd! Det uppskattas!!

Postat: 9 mars 2008, 18:36
av xzbatt
Fy fan, jag lider verkligen med dej. Hoppas du blir helt återställd. Jag har en jobbarkompis som fick det för 1 år sedan men i hans fall så hade han väldigt ont i pungen när han nyste och liknande så det kanske kan vara lite olika. Han blev iaf helt återställd.

Krya på dej och bekämpa skiten nu.

Postat: 9 mars 2008, 18:41
av Koffe
fifasen, hoppas du blir frisk snart, kämpa på!

Postat: 9 mars 2008, 19:00
av sk8micke
min bästa kompis fick d i höstas.dom fick oxå operrera men den fösvann som tur e då!men men han hade oxå bara fått lite ont sen gått till doktorn,efter många om å men,han e grymt hypokondrisk annars så... men han blev frisk å e nästan frisk nu :whistling:
kämpa på nu! :thumbup:

Postat: 9 mars 2008, 19:06
av Dani
Trist som fan att höra, jag hoppas det löser sig för dig. Både för din skull och alla nära dig.

Postat: 9 mars 2008, 19:17
av AndreasD
Känner med dig. Fan inget kul alls det där. Hoppas du tillfrisknar och blir helt återställd snart.

Postat: 9 mars 2008, 19:35
av Elvis_EG2
hemskt som fan, hoppas allt löser sig!!

Postat: 9 mars 2008, 19:49
av ziggy
Tror det var fler än jag som sträckte sig ner till sina älsklingar och undersökte dom lite mer noggrant idag efter att ha läst ditt inlägg.
Jag tror inte det finns en kille som blir oberörd av detta då vi i samband med skador till dom nedre regionerna har en tendens till att få sympatismärtor.

Jag hoppas verkligen att det går bra för dig. Uppskattar att du gjorde ett inlägg då det påminner oss alla att kolla oftare och mer noggrant.
Lycka till och kämpa på.

Mvh
Jim Andersson

Postat: 9 mars 2008, 20:18
av Patrik_S
Instämmer med ovanstående, kämpa på Peter, håller tummarna för dej!

Postat: 9 mars 2008, 20:48
av SAUD
Min kompis gick igenom det du går just nu men betydligt värre.han gick ju alldeles förlänge med det,det hann ju spridas till njurar,lungar och lite till.
Dem fick ju plocka bort ena njure,ena lunga(men han fick en lunga i samma vevan).Som tur han har klarat sig och det kommer du att göra med det är jag säker på eftersom du gik ju till dr rätt så snabbt.
Önskar dig all lycka i framtiden och det är bara att kämpa på grabben!

MVH Saud

Postat: 9 mars 2008, 20:53
av Istvan
Instämmer även jag med Ziggy! Hoppas verkligen att allt går bra, vilket jag tror. Kämpa på och håll andan uppe så blir allt bra!

MVH

Postat: 9 mars 2008, 20:57
av Regge
Du vet att du har allas vårt stöd härifrån Peter, även om jag inte känner dig så tänker jag på dig. Keep fighting!

Postat: 9 mars 2008, 21:41
av gren
Tack som fan alla!!
Erat stöd betyder jävligt mycke, det blir liksom enklare att kämpa o man känner sig starkare.

Har mått jävligt dåligt mellan varven, lessen, dödsångest, man känner sig nästan kränkt för jag har knappt vart förkyld på många år.
Värst var det i början då man var pessimistisk, men man måste fan tro att man blir frisk annars funkar det inte.

Därför känns det skönt med stöd så man vågar tro på sig själv! Oerhört tacksam för alla svar!!!

Postat: 9 mars 2008, 22:05
av Kwan
Trist som f*n. Lider med dig. För dryga 2 år sedan blev jag opererad för ett ljumskbråck. En del av tunntarmen hade letat sig ner i ena kulan, låter helsnurrigt men så var fallet. Jag gick med det i nästan 2 år, lite öm sådär på ena kulan och den varierade i storlek när den i följd med magens arbetsföljder. Det tog ungefär 2 år tills jag bestämde mig för att uppsöka läkare. Man började ju läsa om testikelcancer och liknande så jag slog sak i saken. Så vänta inte utan kolla era kära vänner.

Hoppas att allt går vägen, verkligen! Skänker en tanke åt dig och håller tummarna.

Postat: 9 mars 2008, 22:35
av Gladen
Inte kul att höra alltså. Jag hoppas verkligen att du kommer bli helt frisk igen. Håller båda tummarna för det. :)

Postat: 9 mars 2008, 23:18
av Branten
Behöver du prata med nån personligen om hur det är o hur du känner dig så är det bara o ringa, skickar mitt nummer i ett pm...

Jag avslutade min sista behandling i januari förra året, så du är inte ensam! Känner igen det mesta av det du skriver...

Krya på dig Peter! För o va lite blödig; nästa gång det regnar o du ligger i sjuksängen o får gifter, kolla in vattendropparna som slår mot fönsterbrädan... Finns en hel del du kommer uppskatta mer än du gjort tidigare... ;)

Kram (ja vi killar får också kramas)

Postat: 10 mars 2008, 06:13
av stiivN
Usch, ja som några skrev så kollar man ju en hel del nu när duschar efter man läste detta. Tackar för informationen.

Håll bara humöret uppe och ta emot all uppmärksamhet du kan få! Du kommer att klara det! :)

Postat: 10 mars 2008, 08:51
av MagnusL
Starkt gjort att berätta om det här på forumet. Men, Du verkar vara en smart och mogen kille och att prata om det är det bästa man kan göra. Få ur skiten ur skallen.
Själv har jag överlevt en riktigt jävlig skelettcancer. Det var riktigt drygt med operationer, strålning och cellgifter i över ett år.

Ska jag ge ett enda tips så är det att: vill man så går det! Jag hade som morgonrutin att stå framför spegeln i badrummet och titta mig själv i ögonen tills jag var säker på att jag skulle klara mig. Varje morgon, samma sak. Titta mig själv i ögonen tills jag kände: OKEJ JAG KLARAR DET HÄR. Ibland tog det 10 sekunder ibland 10 minuter.

Jag förstår precis hur du känner Dig när Du skriver att Du känner dig kränkt. Jag kände precis samma sak. Jag är ju alltid frisk! Varför ska den här skiten drabba mig och inte nån jävla pedofil eller mördare? Det kändes fruktansvärt orättvist.

Håller med Branten, man lär sig att uppskatta andra saker här i livet när man utsätts för något sånt här. Men man blir också en starkare människa. Utan den tuffa händelse jag var med om hade jag aldrig varit där jag är idag. Jag har ett bra jobb där man måste ha stenhårda nypor och kunna ta tuffa snabba beslut, något jag lärde mig av sjukdomen. Innan var jag ganska mjäkig. :)

Vill du snacka om något eller fråga eller vad som helst, så PM:a så får du mitt nummer.

Postat: 10 mars 2008, 11:04
av Tommie Blomqvist
Har en mamma som haft cancer i omgångar, det är tufft för det slår på hela familjen.
Vår familj höll på i 7år innnan det löste sig.

Hoppas det löser sig för din del, man måste intala sig att jag klara detta, Som Magnus säger!

Postat: 10 mars 2008, 12:21
av Fellan
Tjenare! Kan berätta att den inte alls är ovanlig den formen! Och mer än 95% klarar sig gubben!

Jag får jag säga har det "lite värre" har en tumör i hjärtat som heter angio sarkom. I världen drabbas 1 av 10 000 000 av den här typen vilket är ovanligt, finns inte speciellt mycket forskning till denna just därför.
Har även den spridit ut metastaser till ena lungan!
Läkarna trodde först eller tror inte att jag kommer få bort det och är ovissa om precis allt.
Just nu går jag på cellgifter för att försöka minska ner den och hålla den på en låg nivå eller helst till en sån låg nivå att den går att opereras bort (tuff operation inte alla som får oppna hjärtat!).

Tuffa behandlingar är det verkligen och psyket fungerar inte alls, skitledsen vissa dagar och vill bara stänga av sig själv, sen blir det lite bättre tills man blir påmind om det genom kompisar som frågar hur de går o om ja klarar mig osv..Skäms för F**N måste jag säga till många tänk på vad ni säger till en sjukling(inte ni här nu fick skriva av mig lite bara). Vad som helst klarar man inte höra och helst av allt inget!
Men men man ska ta sig igenom det, tänker inte förlora fighten och inte du heller!!
Hoppas du blir bra tvivlar inte en sekund på det!


Mvh

Postat: 10 mars 2008, 13:09
av MagnusL
shit, det låter hårt.. Min variant Ewings sarkom var det likadant med. Det flög t.o.m in en docent från england för kolla på det för att det var så ovanligt.

Postat: 10 mars 2008, 13:16
av Clabbe
Morfar dog i cancer,
farsan har åkt på det i 2 omgångar,
både jag och morsan har opererats för tumörer..

Vi är fler än du anar som har lidit igenom det hela.
Och flera här på klubben som du märker.
Du klarar det här!

Postat: 10 mars 2008, 13:17
av zozo
det var synd att höra gren men var ej orolig jag e säker på att allt kommer att gå bra till slut.
jag kommer ej ihåg att vi talade om något sådant i skolan, men tack för råden.
och eftersom jag ej rört mina (bullar) sedan jag gifte mig för 6 år sedan så ska jag be frugan att se o känna att allt e ok där nere :wohow: det e ju hennes jobb nu mera :D

ps: ni får ursäkta min svarta humor i det hela men jag försöker att få dem som drabbats att le lite, och försöka vara positiva till det hela o tro på er själva. ni har mitt stöd.

mvh

Postat: 10 mars 2008, 17:50
av Tommie Blomqvist
Jag tycker att för få av oss, lever i nuet, många som inte förstår att man får en chans.
Det gäller att fånga den och försöka gör allt varje dag för att inte förlora den.
Sen kanske man inte ska leva dag för dag, men unna sig lite oftare, göra saker och uppleva.
För när vi är pensionärer är det inte säkert att man har fysiken för att resa och uppleva på samma sätt som många av oss på klubben har idag.

De hela låter lite löjligt kanske, men jag upplevde detta genom min mamma.
Jag tål inte sjukhus längre, bara jag ser byggnaden gör det ont i min kropp.

Postat: 11 mars 2008, 06:28
av Steffo
Ajajaj... Bökigt när sådant händer! Cancer verkar vara något av det mest orättvisa som finns här i världen. Iallafall när det gäller sjukdomar.

Kan du berätta mer om symptom och hur man kan upptäcka detta på sig själv, eller kanske länka till någon riktigt bra sida i ämnet?
Jag hade något strul med påsen i somras och trodde att jag åkt på några flugor i trumpeten, så jag gick och testade mig för sådant. Men när svaren kom så hade det gått över av sig själv och eftersom svaren var negativa (positiva för mig) så har jag inte tänkt så mycket på saken.

Det yttrade sig så att jag hade obehagskänslor under ett par veckor. Inte direkta smärtor utan mer som ett ilande obehag. Nåväl, man kanske ska ta och låta någon pungdoktor ta en titt, men det kan ju vara sjysst att kunna utföra en så grundlig genomgång som möjligt själv först.

Postat: 11 mars 2008, 15:55
av gren
Blir riktigt ledsen när jag läser om alla er andra som också åkt på den här jävla skit cancern. Det är så jävla hemskt att det drabbar unga friska människor
som lever väl. Det är så klart trist för alla som drabbas även gamla...men de har iallafall fått leva sina liv hyffsat länge.
Ser många rökare på kliniken när jag är där....är ganska läskigt att folk kan röka i 40 år så där...det är ju som att be om att få det.


Det där med spegeln som du säger Magnus var ett bra tips. Har kört lite på det själv men ska börja göra det varje dag nu. Det känns faktiskt som man får
mycket styrka från det. Som du säger...vissa dagar är tunga som fan, främst på nätterna som man får störda ideer om att man ska skriva testamente o skit o planera sin begravning...det suger...då gäller det att vara stark o mota bort det.

Vill tacka alla som skickat PM. Som vanligt fantastiskt hyggliga människor här inne=)
Har kommit ganska långt i bearbetningen o har många snälla vänner som lyssnar...men kanske slår en signal till nån ändå=)! Får se!


Gällande det här med symptomen. Det är riktigt jävla lurigt alltså. Jag hade inte ont mer än kort nån natt när det var ömt. Sen gick det över snabbt.
Sen några dagar senare kom en märklig "tryckande" känsla över ljumsken. Väldigt diffus o den gick också över till och från.
Vet att man även kan få ont i neder delen av ryggen och uppe vid njurarna.

http://www.cancerfonden.se Väldigt bra sida med mycket info!
Oftast så är det ju faktiskt inte cancer även om man har ont i pungen. Finns många infektioner man kan få osv.

Jag själv gillar inte att gå till doktorn...alltid dragit mig in i det längst osådär förut för att gå till doktorn.
Vet ifan om det är så bra att vara sådan. Man ska ju inte var sjukligt hypokondrisk heller...men när det gäller
sådant här så får man vara på sin vakt pga att den sprider sig så jävla snabbt. Upptäcks den tidigt så är det knappt några problem alls.
Mycke därför jag skrev här så att folk som jag, som inte har koll på testikelcancer, blir lite vaksamma för det.
Förhoppningsvis kan det hjälp nån iallafall.

Postat: 11 mars 2008, 16:52
av Johan Östensson
Steffo: Det där med tryck över ljumsken kan även vara ljumskbråck, vilket även det kan kännas nere i pungen. Kan kännas rejält diffust det med, och kommer ofta och går.

gren: Krya på dig, du har nog alla mäns sympatier. Och ditt initiativ att skriva om det kanske gör att några fler upptäcker problem i tid. Jag började iaf genast känna efter lite nogrannare och jag tror inte direkt jag är ensam om det :)

Postat: 11 mars 2008, 18:14
av Elvis_EG2
biter verkligen på en det här, riktigt hemskt att läsa vad goda människor som er går igenom. Nu när jag tänker på de så kan den kännslan om att man fått typ en boll på kulorna upstå, att dom blir känsliga typ 5min sen försvinner det, man blir lite rädd så man får nog ta o kolla upp de.

kan man gå typ till ungdomsmotagning, eller ska det vara nån speciell punga doktor?

Vi hade en par , en man o en kvinna, känt par som är Personliga Coacher, Bengt o gunilla tror ja dom hette inte säkert,

Gunilla hade gått in i väggen (utbränd) och Bengt hade värsta fallet av astman, och han hade inte många år kvar att leva,

han sa iallafall att man ska tro på sig själv, han tog inte någon medicin även fall doktorn beordrade honom, utan han tränade 6gånger i veckan, sprang o han sprang, ett år senare var han på undersökning och doktorn trode inte sina ögon,
bengt var nästan helt återställd,

Han sa, Ni måste intala er själva att ni klarar detta, Det är människans bästa medicin, I dag är det världens bästa Tisdag, och även om det är Måndag , där grejjer kan gå fel så intala er det är VÄLRDENS BÄSTA MÅNDAG.

kom ihåg detta nu folk!


Krya på dig peter du har mina tankar!