Jag har en sjukdom
Postat: 16 oktober 2013, 21:00
Jag har en sjukdom. Bilar,japanska bilar.
Det började när jag fick min första bil när jag var 16. En honda prelude 16v 4ws -90. Tyvärr har jag inte kvar den. Den gavs bort när jag flyttade utomlands för 4 år sedan. Till min stora lycka hittade jag en Honda Accord tidigt 80tal.
, sliten och ful men med en stor personlighet.
Redan då satt jag under lediga stunder framför blocket eller mudah.my (blocket i Malaysia) och funderade, drömde om vilken ny bil jag skulle köpa när jag flyttade hem till Sverige igen. Tiden gick och jag reste hem till Sverige igen. Efter 1 år fick jag äntligen råd med en ny bil. En blå Civic Type R -05. Helt fantastisk bil. Precis lika fantastisk som jag hela tiden hade vetat!
Men saker och ting höll på att förändras. Köpte bilen samma dag som jag och min fru fick reda på att vi skulle ha barn. Jag visste att det skulle bli en kort bekantskap mellan ep3an och mig, jag valde att ignorera detta.
Tre månader senare bytte jag in den mot en Honda Crv. Nu har bebisen ploppat ut och suget efter en ny liten snabb Honda har kommit.
Har sedan ett par veckor tillbaks stirrat mig blind på blocket. Ringt,mejlat och smsat tills både öron och öron blöder. Prutat mig blå och blivit besviken.
Det jag inte har lyckats få med mellan alla bilköp och allt surfande på jakt efter kap, är den ångest (om man kan beskriva den känsla jag får) när jag inte hittar eller för den delen NÄR jag hittar den bil jag vill ha som jag INTE kan köpa.
Tillslut har jag alltid hittad en fin bil som jag köpt. Det är just tiden mellan köpen, när det inte finns någon bil att leta delar till,(likadant där förresten). Det är den tiden som är så helvetisk.
Och nu är jag där igen. Jag måste ha en ny bil!
Att hitta drömbilen har blivit en sjukdom.
Det började när jag fick min första bil när jag var 16. En honda prelude 16v 4ws -90. Tyvärr har jag inte kvar den. Den gavs bort när jag flyttade utomlands för 4 år sedan. Till min stora lycka hittade jag en Honda Accord tidigt 80tal.
, sliten och ful men med en stor personlighet.
Redan då satt jag under lediga stunder framför blocket eller mudah.my (blocket i Malaysia) och funderade, drömde om vilken ny bil jag skulle köpa när jag flyttade hem till Sverige igen. Tiden gick och jag reste hem till Sverige igen. Efter 1 år fick jag äntligen råd med en ny bil. En blå Civic Type R -05. Helt fantastisk bil. Precis lika fantastisk som jag hela tiden hade vetat!
Men saker och ting höll på att förändras. Köpte bilen samma dag som jag och min fru fick reda på att vi skulle ha barn. Jag visste att det skulle bli en kort bekantskap mellan ep3an och mig, jag valde att ignorera detta.
Tre månader senare bytte jag in den mot en Honda Crv. Nu har bebisen ploppat ut och suget efter en ny liten snabb Honda har kommit.
Har sedan ett par veckor tillbaks stirrat mig blind på blocket. Ringt,mejlat och smsat tills både öron och öron blöder. Prutat mig blå och blivit besviken.
Det jag inte har lyckats få med mellan alla bilköp och allt surfande på jakt efter kap, är den ångest (om man kan beskriva den känsla jag får) när jag inte hittar eller för den delen NÄR jag hittar den bil jag vill ha som jag INTE kan köpa.
Tillslut har jag alltid hittad en fin bil som jag köpt. Det är just tiden mellan köpen, när det inte finns någon bil att leta delar till,(likadant där förresten). Det är den tiden som är så helvetisk.
Och nu är jag där igen. Jag måste ha en ny bil!
Att hitta drömbilen har blivit en sjukdom.