Postat: 16 januari 2006, 10:12
Idag vid 11-tiden ringde "Pajjo" mig och berättade att en ganska känd BMW-profil äntligen bestämt sig för att låta oss åka i hans BMW 320 E30. Vi kan kalla honom för Jocke. Färden skulle börja i Gävle och avslutas i Sollefteå. Vi var båda intresserade av det här så vi kunde inte tacka nej.
Det tog inte lång tid innan jag plockade upp Pajjo och vi begav oss i min Volvo mot Gävle. Tre och en halv timme senare var vi framme och såg E30 kombin som väntade på att ge oss en känsla utan dess like.
Vi blev först bjudna på en kopp kaffe med tilltugg av en kompis till Jocke. Dock så avböjde Jocke både kaffe och kaka då han ville vara i bästa möjliga skick inför färden.
Efter kaffet började vi göra oss i ordning för avresa och vi tog på oss kläderna. Jocke tog på sig speciella byxor och en jacka utanpå sina vanliga kläder. Nu tänkte Pajjo och jag att nu skulle det bli åka av.
Väl ute vid bilen bestämde vi att jag och Pajjo skulle åka först i Volvon medans Jocke kollade att allt var okej. Efter nån mils körning med Jocke tätt efter så blev det Pajjo´s tur att åka. Jag for iväg med Volvon så gott det gick, men det gick inte att komma ifrån BMW:n hur mycket jag än försökte. Några mil senare efter en del katt o råtta lek så bestämde sig en polis för att stanna oss. Polisen gick först fram till mig och sa att vi körde lite väl fort och frågade därefter hur fort vi fick köra. Jag sa vad som var laglig hastighet. Snabbt nämner polisen att redan vid 31km/t för fort så ryker kortet och jag visste att vi kört åtminstånde 50km/t för fort. Polisen kollade våra körkort, kollade bilarna och sa till oss att ta det lugnare. Sen for de vidare.
Nu skulle det bli min tur att åka BMW:n efter lite förbättringar av torkarbladen på BMW:n. Jocke nöjde sig inte med det näst bästa utan villa ha bästa möjliga sikt.
När jag satte mig i BMW:n så kändes det som om blodet frös i mina ådror. Jag var lite fundersam på hur det skulle gå, men så fort Pajjo körde iväg med min Volvo följde vi efter i ganska lugn fart. Då kändes det som att det här kommer att gå bra.
Vi låg strax efter Volvon och Jocke körde lite sicksack körning utan att jag kunde röra mig nåt i sätet. Där satt jag stabilt hela vägen till Sollefteå. Under resan dit var det några som blev irriterade på våran körning. En lastbil tutade och blinkade när vi passerade hans högersida tätt efter varandra. Vi körde mer än dubbla tillåtna hastigheten och vid vissa partier av vägen var det t.o.m. svårt att läsa skyltarna. Sista biten på Långselevägen gick det tredubbla tillåtna hastigheten och jag kunde knappt förstå hur Jocke kunde hålla sig så kall. Det märktes att han var van vid det här, men för mig kändes det som en isklump i magen. Pajjo kämpade så hårt för att hålla sig framför oss så han var tvungen att stanna med Volvon och gå ut ur bilen och kyla av sig.
Under resans gång berättade Jocke om hur körkänslan var i BMW och jag måste stämma in att det var den coolaste bil jag åkt. När jag åkte med Jocke så kändes det som om tiden stod still och jag hade all tid i världen att avnjuta åkturen.
Efter åkturen rullades BMW:n in i garage för normal service efter en sån här åktur. Jag återgick till Volvon med en varm känsla av att det här kommer jag aldrig glömma.
Det här är vad jag har varit med om idag och jag tror inte att mitt hjärta klarar av en sån här cool resa till.
Det tog inte lång tid innan jag plockade upp Pajjo och vi begav oss i min Volvo mot Gävle. Tre och en halv timme senare var vi framme och såg E30 kombin som väntade på att ge oss en känsla utan dess like.
Vi blev först bjudna på en kopp kaffe med tilltugg av en kompis till Jocke. Dock så avböjde Jocke både kaffe och kaka då han ville vara i bästa möjliga skick inför färden.
Efter kaffet började vi göra oss i ordning för avresa och vi tog på oss kläderna. Jocke tog på sig speciella byxor och en jacka utanpå sina vanliga kläder. Nu tänkte Pajjo och jag att nu skulle det bli åka av.
Väl ute vid bilen bestämde vi att jag och Pajjo skulle åka först i Volvon medans Jocke kollade att allt var okej. Efter nån mils körning med Jocke tätt efter så blev det Pajjo´s tur att åka. Jag for iväg med Volvon så gott det gick, men det gick inte att komma ifrån BMW:n hur mycket jag än försökte. Några mil senare efter en del katt o råtta lek så bestämde sig en polis för att stanna oss. Polisen gick först fram till mig och sa att vi körde lite väl fort och frågade därefter hur fort vi fick köra. Jag sa vad som var laglig hastighet. Snabbt nämner polisen att redan vid 31km/t för fort så ryker kortet och jag visste att vi kört åtminstånde 50km/t för fort. Polisen kollade våra körkort, kollade bilarna och sa till oss att ta det lugnare. Sen for de vidare.
Nu skulle det bli min tur att åka BMW:n efter lite förbättringar av torkarbladen på BMW:n. Jocke nöjde sig inte med det näst bästa utan villa ha bästa möjliga sikt.
När jag satte mig i BMW:n så kändes det som om blodet frös i mina ådror. Jag var lite fundersam på hur det skulle gå, men så fort Pajjo körde iväg med min Volvo följde vi efter i ganska lugn fart. Då kändes det som att det här kommer att gå bra.
Vi låg strax efter Volvon och Jocke körde lite sicksack körning utan att jag kunde röra mig nåt i sätet. Där satt jag stabilt hela vägen till Sollefteå. Under resan dit var det några som blev irriterade på våran körning. En lastbil tutade och blinkade när vi passerade hans högersida tätt efter varandra. Vi körde mer än dubbla tillåtna hastigheten och vid vissa partier av vägen var det t.o.m. svårt att läsa skyltarna. Sista biten på Långselevägen gick det tredubbla tillåtna hastigheten och jag kunde knappt förstå hur Jocke kunde hålla sig så kall. Det märktes att han var van vid det här, men för mig kändes det som en isklump i magen. Pajjo kämpade så hårt för att hålla sig framför oss så han var tvungen att stanna med Volvon och gå ut ur bilen och kyla av sig.
Under resans gång berättade Jocke om hur körkänslan var i BMW och jag måste stämma in att det var den coolaste bil jag åkt. När jag åkte med Jocke så kändes det som om tiden stod still och jag hade all tid i världen att avnjuta åkturen.
Efter åkturen rullades BMW:n in i garage för normal service efter en sån här åktur. Jag återgick till Volvon med en varm känsla av att det här kommer jag aldrig glömma.
Det här är vad jag har varit med om idag och jag tror inte att mitt hjärta klarar av en sån här cool resa till.