Hondaklubben

För drygt en månad sedan såg jag ljuset i tunneln, att jag skulle bli klar med min bil.

Under de två år jag har byggt om både kaross och motor. Det har varit många gånger som jag varit nära på att ge upp men jag har funnit motivation igen. Men nu vet jag fan inte om det är ett tecken att jag ska göra mig av med bilen eller vad fan det är.

Under motorbygget så har det skurit en gång pga fel dimention på kammen, jag har fått bytt topp tre gånger pga spikningar som vi trodde berodde på att topparna varit planade för mycket. Sista gången fick jag kompfall på en cylider och var orolig för ringland eftersom den spikat hela tiden. Det visade sig att renoveringen hade gått fel på två ventiler på den cylindern, de var inte täta. Innan det hade jag hunnit plocka ur kolven i och satt ihop det igen.
Spikningarna visade sig bero på att han som borrade blocket hade deckat blocket också för att vara snäll. När jag fick veta det var komentaren "Jag tog 0,4mm som är standard på amerikanarna jag håller på med".

Karrosen har inte heller varit ett undantag från alla problem. Jag gjorde 3 försök att få hem kolfiber skärmar till den vilket resulterade i att TNT körde sönder dem alla gånger innan vi gav upp.
När jag sedan skulle lacka om OEM skärmarna till samma färg som bilen så fick jag tillbaka den med en stor nyansskillnad. Lackverkstaden och färgfirman bråkade fram och tillbaka länge innan jag fick hela bilen om lackerad igen.
Jag passade även på att lacka och montera en läpp. Denna ramlade ner eller att vi körde på något under mappningen så det sprutade plast bakom bilen.
Vid sista lackeringen så passade jag även på att lacka speglarna men sa till att låta plattan vara svart. När jag fick tillbaka bilen var den också blå!!! :wallbash:

Nu när allt var fixat och jag fick tillbaka bilen i förra veckan så kännde jag en stor lättnad över att allt var äntligen klart! På torsdag, PANG en kärring jävlel bränner in i bilen bakom mig så han studsar in i arslet på mig och trycker in hela stötfångaren så den rispar bakskärmarna och hållaren till nummerplåten får sig en knäpp så lacken spricker. Det tog även bakluckan så den sprack i lackeringen.
Tanten kommer ut ur bilen helt förskräkt och sa att hon tar på sig allt flera gånger. Sen berättar människan att hon precis kommer från bilprovningen och har fått underkänt på bromsarna :ranting:

Nu ska bilen in igen och få ny stötfångare, baklucka och nummerplåtshållare, sen ska hela bakvagnen lackas om och jag är utan bil igen :crybaby: Under de 4år jag ägt bilen har jag bara kört knappt 3000mil.

Är detta ett tecken på att man inte ska ha bilen eller hur fan får man tillbaka motivationen?

Du får bilda klubb med Benci... han har väl ungefär samma tur med sitt bygge.

Bara kämpa på då du redan lagt ned den tid du har. Eller så räknar du av allt på förlustkontot och skaffar dig "bara en bil".

att bygga bil är inget som görs med medvind, allt jävlas som man inte tror kan jävlas. Att swappa motor tex innebär lätt att det är 10-15problem som kommer att uppstå på vägen. Det är lättare att bygga när man redan innan vet ATT det kommer att jävlas, men man vet ju inte VAD för problem som uppstår.

En grej som jag tycker kan vara riktigt jobbig är att man måste åka hit o dit för att köpa grejer. Man åker till biltema för att köpa en gängsats med 1/4 NPT gänga, jaha och då hade dem inte borr till den gängan, då fick man åka till Swedol som redan hade stängt... Så nästa dag åker man till swedol och köper rätt borr för att sedan åka till Hydroscand för att beställa en pressad slang som man får vänta på tills dagen efter. Och då efter 3dagar så kan man montera grejerna och då hittar man inte Loctite gängtätning så då får man åka till polarn 2mil bort och låna hans. Man kan byta motor på en kväll, men för att få till oljetrycket till turbon så tog det 4dagar, 650kr i delar och gick åt 150kr i bensin i VINTERbilen som man måste ha åretrunt för att kunna bygga på sommarbilen. Fyfan vad jobbigt allt är ibland och pengarna bara rullar iväg. Det är sånt många inte tänker på när dem ska bygga om sin bil, men man lär sig med åren.

Motivationen hittar jag på nattliga race, bankörningar, youtube och bilder på feta Hondor.
Men det kan vara frusterande att ha motivationen men inte några pengar att bygga för, tex 10dagar innan löning.

Håller med Malkom helt om var man hittar motivation, race, bankörningar, internet och lite peppning av polarna så kan man oftast komma igång igen

Jag tröttnade och sålde skiten och kör en allmänt skön bil som är bekväm att åka, den är snygg och framförallt nyare så att man slipper iaf bekymra sig för strul som drabbar äldre bilar typ kärvande bromsOK och sånt skit. Jag har det iaf skitbra nu och saknar det inte det minsta men det verkar ju som att du i grund och botten vill men bara att du just nu är less. Låt skiten vara över vintern så får du säkert tillbaka suget till våren.

3000mil på 4år är ju hur mycket som helst, själv så har jag nog hunnit med ca: 500mil på 5år. Jävligt dyra mil....
Motivationen har sedan länge tagit slut men brukar återfinna sig en månad innan Mantorp 1Maj för att sedan försvinna lika snabbt när man ändå inte kommit iväg för att köra pga. ngt oförutsett hänt precis innan....

Ja ett hett tips är att inte göra allt på en gång. Utan att dela upp de även om de betyder att du få köra runt med en bil som ser ut som en påse skit. Men har du då fixat med BARA motorn och den går as gött så lovar jag att du får motivationen tillbaka och kan då kanske hoppa på hjulupphängningen och sen när den är klar och man är trött på skit och tycker den ser skabbig ut så tar man och kör riktigt fort i svängarna och kanske t.o.m en ban träff.
Sen skall du se att du har motivationen för att göra den snygg också..

Så mitt tips är att göra klart bilen i steg så att man får köra lite och få blodad tand så att säga...

Sen så finns de ju sådana som vill ha WOW effekten och då vill att allt skall vara klart innan man visar/kör bilen men då får man också veta om vad som väntar på en..

Min motivation går i perioder. En del kanske känner till att jag håller på att bygga en 30-talsräser i aluminium och det är ingen silkeslen resa. På 6 år har jag kört kanske 3 kilometer! Just nu är jag helt ruttnad i projektet och det beror framförallt på ett par orsaker. Jag har varit ganska risig efter en kraftig allergichock jag fick förra året, min fysik är helt enkelt inte på topp. Sedan är jag en stökig individ. Mitt garage är just nu oerhört rörigt. Så fort det börjar bli stökigt så är det tråkigare att meka.

Jag känner igen Malkolms beskrivning av ett evigt flackande fram och tillbaka. Åka till tex Biltema i Uppsala men prylen man ska ha är slut så man får åka vidare. Det slutar ofta med att man får beställa nåt på nätet. I mitt fall handlar det också om att jag är en fena på att tappa bort verktyg. Var fan är tumstocken??!!

Men den viktigaste lärdomen är: acceptera ett längre uppehåll. Låt det gå några veckor så kommer suget tillbaka.

Oj, jag tappar motivationen ibland, tycker det är skittråkigt när bilen inte är körbar. Sen elmia i påskas har min bil gått 1700mil och då har den stått still i 3mån. Fast jag kanske är en storanvändare, min CRX gick 5000mil i min ägo, när jag fick ordning på mitt första K20-swap i en EG så körde jag 1500mil på en sommar. Och då har jag hela tiden haft en vinterbil/andrabil som används flitigt året runt. Så jag kan förstå er som inte hinner köra något alls knappt med era bilar, det måste kännas surt.