Kom hem för 2 veckor sen ungefär ifrån Japan.
Inte för att jag trivdes, för det gjorde jag, alla dagar, varenda timme. Förutom när man var bakfull och saknade kebab och pizza.
Men CSN fuckade tyvärr upp hela min dröm om studier där. Hade pengar brevid som jag skulle ha till annat skoj. Men dom användes istället till att leva för, då CSN inte skickade några pengar.
Telefonsamtal efter telefonsamtal, även syrran fick hoppa in då alla pengar ifrån skype tog slut. Dom ljög och allt det dära. Verkligen skrämmande att dom är en myndighet som ljuger folk rakt upp i ansiktet. Först sa dom: - vi har skickat XXXXX summan till Stefans konto redan. Dock hade inga pengar kommit in och banken sa att det har inte varit någon sådan transaktion till Stefans konto.
Syrran ringde igen och då sa dom att pengarna var skickade innan men banken skickade tillbaks dom. Yeah right, att banken skickar tillbaks pengar sådär. Va vilken anledning.
Tillslut snackade min syrra med en som fattade läget efter 2 månader och bad mig fylla i lapparna igen då förra handläggarna visste inte var dom var.
Jag tröttnade såklart för pengarna skulle komma om en månad räknad med att lapparna ska till mig i Japan, skrivas på av skolan och mig sen tillbaks.
Jag bestämde mig då för att mina egna pengar sinade iväg att avbryta mina studier.
Tyvärr rök ju även mitt studentvisum när jag inte studerade så jag fick stanna kvar där 2 veckor efter nyår som plåster för såren. Efter lite rövslickeri ifrån min sida till Japanska myndigheterna <!--emo&:P-->
<!--endemo--> Nu sitter jag här hos farsan. Men uthyrdlägenhet till en polare som jag inte kan kicka ut för han har ingen annanstans att ta vägen.
Jag saknar verkligen livet i Japan. Fanns alltid något att hitta på. Nu sålde jag även bilen, dock kommer en ny ifrån Japan om 1-2 månader. Men undertiden gör jag inte mycket.
Jag vägrar att gå tillbaks till min gamla jobb, fast att jag kanske måste. Hatar verkligen väktar jobbet. Suger pung gör det, kass lön som fan samt ensamt och tråkigt. Har dock sökt en massa nya jobb som jag hoppas på få svar ifrån snarast.
Jag har ju vänner och vi gör ju allt möjligt nu. Men ändå kändes det bättre i Japan. Folket ute på krogarna och nattklubbarna är ju helt jävla körda. Jävla PMS folk är det.
Vardagarna jobbar polarna. Själv spenderar jag dom på att läsa lite japanska, kolla anime samt tränar när jag väl orkar.
Förstår inte hur jag kan känna mig så deppig. Har ju polarna här och det är verkligen skoj. Är det verkligen livet i Japan man saknar så mycket?
Jag ska i alla fall tillbringa sommaren ut i Sverige sen drar jag nog tillbaks till Japan. Mina kompisar där har fixade jobb som engelskalärare till mig, gjorde test innan jag drog och blev godkänd för att jobba som lärare. Så det blir nog det ett tag framåt i Japan.
Men vafan ska man göra, jag vill inte jobba som en engelskalärare hela jävla livet. Jag funderar på att studera något i Sverige, men vad vet jag inte. Blir även sur på att jag är så deppig, för jag vet att folk som har det sämre än mig lider mer. Jag har ju det bra. Har inga problem med något, varken vänner, tjejer eller ekonomi.
Ni som har läst, tack för att ni orkar läsa igenom. Ge gärna tips på vad som kan mjuka upp livet i dystra Sverige.
Nu ska jag en runda till donkan och köpa mig en El-maco som jag kan trycka mig i och trösta med.
Och nej, jag är inte full. Haha..
<!--endemo-->
<!--endemo-->
<!--endemo-->
