En bil köptes då i somras. En Honda S2000.
Det har länge varit en dröm att med en tillräckligt bra och driftsäkerbil ta sig ner till Nürburgring, köra några varv och bara njuta av livet. Pga tyskfanatism när det gäller bilar så har jag aldrig klarat av det där med driftsäkerhet utan alltid varit tvungen att hålla mig inom stadsgränsen för att ha support nära. Nu är ju inte S2000 något under av komfort men det var inom tolerans i alla fall. En dröm började komma till liv.
En söndag bestämde vi oss. Vi åker på torsdag
Boendet bokades på Kastanienhof i Niederfell, några mil från Nürburgring. Detta valde vi för det var väldigt billigt, superskön miljö, det fanns rum ledigt och skulle innebära lite härligt snirkliga vägar till och från banan!
http://sv.hotels.com/ho279009/kastanien ... -tyskland/
Flickvännen i Sundsvall blev första stoppet i någon dag. Skönt att bryta upp resan i flera delar lixom
Packade väldigt lätt och höll mig på min kant så att säga + verktyg som skulle kunna bli aktuellt.
Regnet öste ner men humöret var givetvis på topp. Första tankningen av relativt högoktanigt.
Väl på väg från Sundsvall var det rätt så odramatiskt.
Jag hämtade Mattias aka Arson i sitt hem i Vallentunatrakten eller vart det nu ligger. Hungern gjorde sig påmind och satte en viss ton på vad den här resan skulle handla om förutom bilar.
Wrap på Donken i Södertälje.
Sthlm - Trelleborg innebar lite fler mat, tank och pisstopp. Fick även ett spontanrace mot en M3 E46 och en Supra MKIV. Gick faktiskt riktigt fint! S2000 kan bita ifrån om det behövs
Mat utanför Malmö på världens dyraste vägkrog. Otroligt skönt att sträcka lite på ryggen dessutom.
I hamnen på väg till färjan.
På färjan över till Rostock.
Försmak på Tyskland med lite veteöl. Sällan har det smakat så gott
Nyvaken på färjan
Första blicken någonsin på Das Fatherland. Fan som jag hade längtat!!
Hungriga. Tidigt på morgonen. Åkte in på första bästa ställe av vad som verkade innehålla folk och efter sjutton felsvängningar så hittade vi - Donken
Personalen kan hjälplig engelska. I värsta fall får man peka och göra ljud som passar bäst till det djur man vill äta. Får känslan av att personalen på alla ställen utom Donken ville blåsa oss på stålar dock.
Rastplatserna kunde vara lite speciella. Man blev först lite förvånad över att det inte var några lås! Men kunde klura ut med bästa skolfranskan att det var tidlås så när man gick och stängde dörren så var det låst i 15 min. Så långskitar var det inte tal om.
Tanka. Äta. Åka. Åkte även in till en Hondahandlare för att ta en bild
Första tankningen på en bemannad mack. Vi försökte att alltid tanka på Aral där dom har 102 oktan men detta var så tidigt att ingen sådan var nära nog och öppen. Ville inte ha soppatorsk det första som hände...
Nästan framme, typ 2 mil kvar och Mattias kan verkligen inte hålla sig. Extremt enerverande
Men så kom vi fram. Vilken känsla att vara på sin första riktiga bilsemester. Obeskrivligt att ha sin egna älskade bil på ett sådant här ställe och veta att Nürburgring ligger någon mil bort
Tar oss en välförtjänt bärs på serveringen något hus bort.
När vi skulle sova så tyckte Mattias att sängkläderna luktade extremt suspekt och klagade över detta under hela vistelsen på hotellet. Själv var jag mest trött men han hade en poäng. Man får vad man betalar för
Här står i alla fall bilen parkerad på bakgården.
Jag sov gott.
Frukost dagen efter. Dagen R.
På väg till Ringen över delvis öppna och delvis väldigt kuperade landskap. Mäktig natur.
Go time.
Efter körningen så blev det mest att strosa runt och se på körning från olika ställen. Favoriten är såklart den klassiska Adenauer-Forst kurvan
Kändes mäktigt att stå där. Man fick dock gå en jävla bit längs en grusväg och på väg upp dit kom en orange Lambo och körde om oss. Vi vågade aldrig ta bilen dit med risk för att bli inlåst bakom bommen.
Kvällen efter Ringenvistelsen så blev det åter någon öl på lokala restaurangen. Först små öl. Sen stor öl
Vi drog oss sen tillbaka till uteserveringen på hotellet där vi bokade boende i Putgarden samtidigt som vi drack lite av det lokala röda vinet. Hotellägaren var packad och några andra tyska gäster bjöd på snaps. Vi önskade här att vi hade några dagar till på oss där nere så vi kunde festa vidare med dom men det fick hålla sig till en flarra vin och några öl. Skulle ju köra genom Tyskland dagen efter.
Några flaskor fick följa med hem också.
Lite vägkrogsmat på väg norrut genom Tyskland.
Ringenklibban åkte på. Samtidigt som Mattias (som vanligt) var på toaletten så kom en tysk bikergubbe fram och ville ha hjälp av mig att fylla på luft i däcken. Han började skälla som fan när jag fyllde på för mycket men blev sen tacksam när det blev rätt. Alla talar tyska.
Vi lämnar Tyskland efter ett besök på en viss båt av kända mått efter en natt på vad som verkar vara det enda hotellet i Putgarden.
Sedan sträckkörde vi genom Danmark och hoppade på färjan Helsingör - Helsingborg.
325 mil här på fem dagar.
Efter 382 mil så åkte Peltorkåporna på. Nu började humöret vackla. Mattias var avlämnad hemma i det här laget.
Totalt sett blev det 427 mil på fem dagar för min del i bilen. Resan är nog det roligaste jag gjort i bilväg i mitt liv och det ska lätt göras om - i samma bil.
Erfarenheter lärda är att S2000 inte är en skön långfärdskryssare. För höga varv på sexan, för mycket vägljud och drar för mycket soppa. Den lastar inte särskilt bra heller. Men det funkar!
Autobahn är livsfarligt. Folk kör som fan. Man måste verkligen hålla koll i backspegeln, även om man sniglar i filen längst till höger.
Nürburgring är på riktigt livsfarligt. Autobahn var rena barnleken i jämförelse. Ha rejält med deg på kontot, var beredd på skit och akta dig för britter utan planer på en morgondag
