Polerat Liv.

29 december 2004, 10:22

"Tyvärr tar allt för många filmer på för stort allvar." Trångsynta ord må jag säga. Film, det enda som knyter mig samman med denna världen. Den jag sägs vara en del av. Det som tillåter mig känna allt som mitt liv inte låter mig. Som jag inte kan låta mig uppleva på riktigt. För att det skrämmer mig. Världen utan polerade manuskript.

Där en glasskärm aldrig kan vara räddningen. Men känslor känner jag. Olika situationer, och jag njuter. Det goda, lyckan, kärleken som jag så vill dela med någon av kött. Jag får iallafall en aning om hur det kan kännas. The End. Det kan jag ta med mig ut i tomheten jag alltid vistas i. Helvetet som existerar för vissa. Jag får veta om det. Filmer är min chans att känna någonting. Alltid en ny start, ett knapptryck bort.

Film betyder mycket för Mig. Döm inte bort mitt liv. Det kommer troligen aldrig att vidröra ditt. Jag kommer nog aldrig att "bli något", men undret som kallas film gör ändå att jag hittar en mening att inte avsluta mitt liv. Det kommer nog att sluta kännas så här någon gång, jag vet inte. Kanske jag då inte behöver en mening längre. Mitt liv kanske kommer att ta fart om jag ändrar mig, men nu är filmen det enda jag har.

Fysiska känslor går inte att ersätta med en film. Fått en gåva i mitt fysiska jag. Bortkastat, jag går miste om så mycket. Film är det enda som reflekterar människan jag är. Ett substitut för mänskligheten, livet. Jag kommer att hata mig själv för att ha slösat bort mitt liv så här. Men ärligt, jag har inget val. Det är den jag är.
Älskar människor/Hatar människor. Världen påminner mig om den jag är. Film får mig att leva, samtidigt som jag glömmer alla rädslor. Jag behöver ingen kropp för det liv jag lever, men filmen skulle förlora all magi utan den. Utan hoppet att jag en dag skall få leva livet jag bevittnar.

Jag är skadad. Aldrig kommer jag att förstå enkelheten i att leva. Att bara agera, reagera på världen, utan att vara rädd. Eller att trotsa rädslan, för att komma närmare er. Ni skrämmer mig. Och vad vill ni mig egentligen för ont? Inget alls, förstår jag att de flesta av er svarar, men det handlar om mig nu. Jag är av en svag natur. Jag kommer nog aldrig att överkomma alla hinder som jag har skapat. Men om det aldrig händer så har jag alltid en värld, ett liv, hur sjukt det än är. Människor som vill dela med sig av deras sinnen, deras upplevelser och fantasier.
Var inte så arrogant att kalla något som det överskattat. Det kan ha räddat mitt liv. Livet som nog bara betyder något för mig. Och jag
älskar det... Mitt enda liv.

29 december 2004, 10:39

?
öm ok

29 december 2004, 10:49

Lås den och få det gjort då.

29 december 2004, 11:09

tja.. vad svarar man på det då ??

många lever sina liv igenom andra medium och de vanligaste är väl just film och via datorer..
så du är långt ifrån ensam...

så 1. jag dömmer dig inte, 2 jag vill dig inget ont...

men "tala" gjärna mer i klartext än i gåtor för annars får jag huvudvärk... [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... /wacko.gif[/img] [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... >/wink.gif[/img]

29 december 2004, 11:09

Varför låsa ??
Off topic men det finns säkert andra som känner samma. Har också tendenser att sitta hemma och kolla in en massa serier eller filmer och "önska" att man vore där istället för här. Men som du själv säger här är där man är och man missar mycket när man hellre är "där"

29 december 2004, 11:14

Tråkigt att du känner som du gör, försök ta kontakt via människor på det sättet du tycker är mera lämpligt. Ganska lätt att träffa folk via nätet [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... >/wink.gif[/img]

29 december 2004, 11:24

Skönt skrivet ändå.
Skriver du mycket?

29 december 2004, 21:56

Skriver aldrig. Gåtor? Inga gåtor tycker jag. Postat i ett forum på annat håll. Tycker bara att det är en så annorlunda atmosfär i det här forumet. Som ni förstår, så ville jag höra era tankar efter att ha läst det här...

29 december 2004, 22:01

ok...
jag får gåshud av sånt här ngt e skummt här inne iallafall..

29 december 2004, 22:07

ok !
vet inte om jag är dum eller ironisk när jag säger detta
men eftersom du själv är en "film människa så förstår du nog
ironin i mitt inlägg...

cable guy

är de ord sm kommer i mitt huvud....

29 december 2004, 22:08

Efter att ha läst din text så slår det mig ganska hårt varför du inte då sysslar med film på heltid! Kanske göra film, redigera, agera osv! Om nu film har en sån stor betydelse i ditt liv varför inte göra det ännu större? Satsa på film!

Inget är omöjligt kom ihåg det! [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... humbup.gif[/img] ´

"Carpe Diem"

29 december 2004, 23:14

lol @ you all. Jag ville ta bort mitt inlägg, men ni är helt otroligt... Hmm. Jaa... Keep it coming.

30 december 2004, 00:59

Jag hade en polare som var ganska mycket i liknande tankar som dig, fast det gällde inte film. Han såg sig själv så enormt annorlunda från alla andra, både överlägsen och underlägsen. Jag har suttit i timmar och pratat med honom om absolut allt det finns att snacka om. Jag uppmuntrade honom till en hel del grejer, och han blev en mer öppen och målinriktad person när han väl slutade med det som gjorde allt...

Om man är en person som tänker väldigt mycket så bildar man en egen värld. Man tänker "Den där personen är sådär, bla bla bla och skulle aldrig göra sådär bla bla bla." Men i verkligheten är ingenting riktigt så som man skapat sin bild. Man ska alltid låta folk bevisa vad dem går för och vad dem är för personer innan man kan placera dem. Det är en värdefull grej jag lärt mig... Ta aldrig någon förgivet.

Om du är en sådan som tycker om att rymma bort i tankarna och leva ditt liv genom film så är det ditt val i livet. Men vill du verkligen leva i andras drömmar när du kan skapa dina egna drömmar?

Du ville låsa tråden...var det för att du inte ville ha respons?
Trots att man är rädd för något så ska man aldrig vara rädd för att möta det man är rädd för.

30 december 2004, 01:11

Tänkte på en speciell mening...
"...Jag är skadad. Aldrig kommer jag att förstå enkelheten i att leva..."
Det finns ingen enkelhet i att leva. Att bara andas är svårt. Känn efter själv så ser du att varje andetag du tar är tungt, men ändå så lätt. Testa att sluta andas... vänta en liten stund och se hur det känns att inte leva. Tänk efter ordentligt vilka känslor du upplever... När du sedan börjar andas igen så känner du hur lätt allting blir. Det är enkelheten i att leva...Så är det med allt...inte bara andningen...

30 december 2004, 01:18

<div class='quotetop'>QUOTE(smacke 4 29 Dec 2004, 11:09:22)</div><div class='quotemain'>men "tala" gjärna mer i klartext än i gåtor för annars får jag huvudvärk... [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... /wacko.gif[/img] [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... >/wink.gif[/img]
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=77563"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>

"Gåtorna" kan också ses som filosofiska analyser och beskrivningar av hans livssituation.

Däremot är sådanhär skrift form lätt att bli vilse av, varav man känner att personen i fråga talar i gåtor.

30 december 2004, 02:03

omg asså, jag trodde jag va sjuk i huvudet men fan detta e mer än jag förstår!
kan ngn förklara va killarna snackar om, jag fattar inget asså!

men det e ändån roligt på ngt sätt, känns som jag e på psykologi lektionerna igen med ngn psykad lärare, damn!

30 december 2004, 02:18

klickar med tummen och pekfinger

*KLICK*

dags att vakna upp?

första gången ja läser nått sånt här.. o ja vet inte va ja ska säga/skriva
men va e de för grejjer som är inblandade? sneat ordentligt på "film"?

cable guy.. haha linus ja msåte hålla med =)

30 december 2004, 03:44

Kalla det här en mänsklig studie, för jag fattar ingenting. Jag ville bara dela med mig av mina tankar, fan så påträngande ibland.

Jag kan inte bli hjälpt genom ett motorforum, jag vet. Men det finns människor här, jag tyckte det var nog. Jag förstår att människor inte är så förbannat olika varann(till M-Gs fasa [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... lleyes.gif[/img] ). Ändå väntar jag på dom magiska orden från er. De som får mig att förstå hur ni får erat liv att fungera. Hur i helvete ni kan få vänner. En gåta jag inte kan lösa.

Och, visst känner jag att jag, liksom din vän, kan vara både överlägsen andra. Främst, i mitt fall, för att jag alltid vill ha mer insikt. Insikt om livet(ja, kan ni fatta ironin i det jag säger, jag som tycks undvika livet till varje pris). Men oftast underlägsen för min saknad av ett liv med människor omkring mig. Allt handlar om ens inställning, visst... Men någonstans har jag farit åt helvete, som saknar den inställningen, och visst, eko *klick*. Så enkelt måste det vara. Men efter klicket då? Det är där jag inte hittar rätt.

Ge fan i att komma med det här till vårat forum känner jag att några av er vill ha sagt.
Som Tony Soprano säger... Komma hit och "taking a shit" på er. Misslyckas ändå att känna mig lättare.

30 december 2004, 03:45

<div class='quotetop'>QUOTE(M%G 4 30 Dec 2004, 02:03:08)</div><div class='quotemain'>omg asså, jag trodde jag va sjuk i huvudet men fan detta e mer än jag förstår!
kan ngn förklara va killarna snackar om, jag fattar inget asså!

men det e ändån roligt på ngt sätt, känns som jag e på psykologi lektionerna igen med ngn psykad lärare, damn!
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=78005"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>

"Har du sett killen som såg dig, som sedan påstod att han såg dig till en kille som såg dig före killen som såg dig såg dig, som egentligen du såg före någon av dem såg dig?"
[img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... tongue.gif[/img] Kom på ett bra svar på den där du [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... iggrin.gif[/img]

Jag brukar tycka att jag är ganska "primitiv" och korkad då jag inte fattar vad vissa människor skriver och menar, men man är bara så "primitiv" som man själv tillåter sig vara. Jag har lättare att förstå människor när jag sätter mig in i deras tankebanor och försöker uppleva det dem gör/gjort.

Det han menar är kortfattat att han är rädd för omvärlden och lever sitt liv genom filmer. Det jag säger till honom är var inte rädd för omvärlden och lev ditt egna liv så som du vill.

30 december 2004, 03:51

<div class='quotetop'>QUOTE(AcKyL 4 30 Dec 2004, 01:11:45)</div><div class='quotemain'>Det finns ingen enkelhet i att leva. Att bara andas är svårt. Känn efter själv så ser du att varje andetag du tar är tungt, men ändå så lätt. Testa att sluta andas... vänta en liten stund och se hur det känns att inte leva. Tänk efter ordentligt vilka känslor du upplever... När du sedan börjar andas igen så känner du hur lätt allting blir. Det är enkelheten i att leva...Så är det med allt...inte bara andningen...
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=77990"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>
Du verkar ha något där AcKyL, men det når inte ända fram till mig. Du säger att det inte är enkelt att leva, men sedan verkar du komma fram till motsatsen.

Jag har naturligtvis missat något. Kul om du vill utveckla det lite. Men ännu mer filosofier och tänkande kanske bara fuckar upp mig ännu mer. Vaddayasay?

30 december 2004, 03:56

<div class='quotetop'>QUOTE(Iznerrof 4 30 Dec 2004, 03:44:55)</div><div class='quotemain'>Kalla det här en mänsklig studie, för jag fattar ingenting. Jag ville bara dela med mig av mina tankar, fan så påträngande ibland.

Jag kan inte bli hjälpt genom ett motorforum, jag vet. Men det finns människor här, jag tyckte det var nog. Jag förstår att människor inte är så förbannat olika varann(till M-Gs fasa [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... lleyes.gif[/img] ). Ändå väntar jag på dom magiska orden från er. De som får mig att förstå hur ni får erat liv att fungera. Hur i helvete ni kan få vänner. En gåta jag inte kan lösa.

Och, visst känner jag att jag, liksom din vän, kan vara både överlägsen andra. Främst, i mitt fall, för att jag alltid vill ha mer insikt. Insikt om livet(ja, kan ni fatta ironin i det jag säger, jag som tycks undvika livet till varje pris). Men oftast underlägsen för min saknad av ett liv med människor omkring mig. Allt handlar om ens inställning, visst... Men någonstans har jag farit åt helvete, som saknar den inställningen, och visst, eko *klick*. Så enkelt måste det vara. Men efter klicket då? Det är där jag inte hittar rätt.

Ge fan i att komma med det här till vårat forum känner jag att några av er vill ha sagt.
Som Tony Soprano säger... Komma hit och "taking a shit" på er. Misslyckas ändå att känna mig lättare.
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=78018"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>

Hörru... Det här kanske är ett motor forum, men det e fan lika öppet för det. Så länge du skrivit under Off Topic så kan det handla om vad som helst, och det här är något som du ville snacka om, då är det självklart att du får göra det.

Det finns inga riktiga magiska ord till det du söker. Det du söker kan du endast lösa själv genom att leva ditt liv. Hur gammal är du?? Har du något jobb?? Går du i skolan?? Bor ensam??
De flesta som känner såhär brukar inte vara mer än kanske 15-19 år gamla, finns självklart äldre och yngre men den här åldern är typisk. Anledningen till det är för att man kommit så långt i utvecklingen av hjärnan att man börjar tänka mer än man någonsin gjort förut. Man får för sig en jävla massa dumma tankar om att man kanske inte har riktiga vänner, man inte har eget liv, man kanske inte hör hemma här, och att man kanske borde bara försvinna. Alla har gått igenom denna fas i större eller mindre skala. Det jag säger till dig är att inte dömma ditt liv innan du hunnit komma igång med det till 100%. Om du ligger i den åldersgruppen jag sa så har du antagligen fortfarande skola kvar, du har inget jobb, du bor hemma, och har allmänt inte hunnit med så mycket i livet. Saker och ting ändras ju längre man kommer i sitt liv, det kan handla om allt från att du kanske skaffar din första bil till att du blir en "biggass pimp daddy jag vet inte vad", förstår du?
Man ska inte ha för dystra tankar om livet, det förvärrar bara allt.
Och ingenting är enkelt i livet, men det blir alltid enklare om man försöker istället för att gräva sin egna grav.

30 december 2004, 04:00

<div class='quotetop'>QUOTE(Iznerrof 4 30 Dec 2004, 03:51:07)</div><div class='quotemain'><div class='quotetop'>QUOTE(AcKyL 4 30 Dec 2004, 01:11:45)</div><div class='quotemain'>

Det finns ingen enkelhet i att leva. Att bara andas är svårt. Känn efter själv så ser du att varje andetag du tar är tungt, men ändå så lätt. Testa att sluta andas... vänta en liten stund och se hur det känns att inte leva. Tänk efter ordentligt vilka känslor du upplever... När du sedan börjar andas igen så känner du hur lätt allting blir. Det är enkelheten i att leva...Så är det med allt...inte bara andningen...
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=77990"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>
Du verkar ha något där AcKyL, men det når inte ända fram till mig. Du säger att det inte är enkelt att leva, men sedan verkar du komma fram till motsatsen.

Jag har naturligtvis missat något. Kul om du vill utveckla det lite. Men ännu mer filosofier och tänkande kanske bara fuckar upp mig ännu mer. Vaddayasay?
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=78020"><{POST_SNAPBACK}></a></div>
</div>

jepp, har tröttnat att snacka så.. [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... tongue.gif[/img]

Jag menar att livet är inte enkelt, men när du väl har insett hur det är när det verkligen blir svårt så inser du hur enkelt det egentligen är med livet.

30 december 2004, 04:06

För mig är det milsvida avstånd mellan tanke och handling, men jag är tacksam för att du vill hjälpa så gott du bara kan. I slutändan är det ju ändå upp till mig, som du mycket riktigt också sa. Jag får se vad jag klarar av att göra. Tack AcKyL. [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... /smile.gif[/img]

30 december 2004, 11:52

Nu vet jag inte exakt vart du bor, men jag antar att det finns folk i din stad som delar din passion för film/filosofi. Ett lämpligt förstasteg till att skaffa goda vänner borde vara att komma i kontakt med dessa likasinnade. Troligtvis finns det en filmklubb eller ett filosofisällskap som du kan ansluta dig till, någonstans i din närhet.

30 december 2004, 11:53

iznerrof: ja menade inget illa alls de va mest skämt i de ja sa, men det är en annan sak att läsa sånt här och höra de framför sig, ja förstod inte riktit ironin i de hela, bara att du känner dig instängd precis som i en värld som finns i filmer där allt tragiskt komiskt krossat hjärta lycklig allt de där finns m.m ja vet inte om de är omgivningen som tycker ner för dig men om ja oxå hade börjat tänka i dom banorna så hade ja nog oxå försökt då svar på nått.. men du är svaret själv, de kanske inte är så lätt att bara *klick* vakna.. o sen ta de som de kommer. men man får fösöka o hitta balansen i livet va nu det e som stör dig eller hindrar dig o komma ut.

som ja skrev tidigare hade du berättat detta live så hade de varit en helt annan disukution tror ja. men bara börja läsa nått sånt utan nån förklaring till varför o hur de blivit så här förstod ja inte eller kunde inte skilja om de va nån läxa du fått från skolan som du vill att vi ska betygsätta. eller om du lever i detta nu. men glöm inte oavasett vad du menar efter ovädret kommer ju alltid solen eller va man säger..

30 december 2004, 14:20

Har jag fel om jag säger att du gladligen skulle ge ditt liv för någon annan.. att du nästan vill att den dagen ska komma snart.. En sorts uppgivenhet över hur fel allt är hur fint allt borde vara. hur ensam man känner sig. hur gärna man vill att nån ska vara stolt över en..

Lev dit liv som du vill...det är ditt.

30 december 2004, 14:52

Jag tror inte att själva filmen handlar om ett genuint intresse för film och dess skapelse utan snarare ett sätt att fly till en värld man alltid är inbjuden till. En värld där man kan ta sig an alla sorters roller men även få ta del av de flesta känslor som sorg, kompisband och så vidare.
Det kanske är dags att börja promenera lite i den stad du bor i för att känna livet omkring dig, lyft på blicken och se människor och djur i din närhet.
Se hur liv utspelas mitt framför ögonen på dig och hur folk interagerar med varandra.

Jag föreslår också att du provar på att läsa böcker också, de ger lite av samma känsla men lite mer detaljerat och under en klart längre tid.

Skulle kunna fortsätta med en analys av situationen men väljer att hålla mig enkelt till att ditt liv har mening, du har nog bara inte funnit meningen än. Så håll ut, försök att påverka din egen vardag och känn glädje i att vara dig själv.

30 december 2004, 19:45

Måste livet ha mening? Djupare mening, menar jag?

Jag brukade tro att det var så, men jag har ändrat mig efter att ha sökt både brett och djupt utan att hitta någon, alla som sökte förklara visade sig vid närmare studium inte hålla måttet eftersom de alla i slutänden krävde blind tillit för att gå att acceptera. "Leap of faith" är inte min grej, typ...

Men; Till poängen. En dag (efter många år av letande; jag är inte bara korkad utan också ytterst envis... [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... stling.gif[/img] ) sa jag till mig själv att ... va fan, jag lägger ner det här och kör på enkla nöjen istället.

Som någon har sagt, kan man glädja sig åt små saker så har man mycket att vara glad över. Som en god cigarr. Solen i ansiktet. Bastubad. En god bok. VTEC-vrål på kurviga småvägar... Eller vad man nu vill.

En paradox; Att sluta leta efter en mening var att hitta den. Eller många.

Misstänker att det är likadant med vänner/kompisar/kärlekar. Jag har aldrig letat, men alltid funnit. Kanske är det så enkelt?

30 december 2004, 20:06

Ligger mycket i det du säger ART

30 december 2004, 20:21

<div class='quotetop'>QUOTE(ART 4 30 Dec 2004, 19:45:19)</div><div class='quotemain'>Måste livet ha mening? Djupare mening, menar jag?

Jag brukade tro att det var så, men jag har ändrat mig efter att ha sökt både brett och djupt utan att hitta någon, alla som sökte förklara visade sig vid närmare studium inte hålla måttet eftersom de alla i slutänden krävde blind tillit för att gå att acceptera. "Leap of faith" är inte min grej, typ...

Men; Till poängen. En dag (efter många år av letande; jag är inte bara korkad utan också ytterst envis... [img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... stling.gif[/img] ) sa jag till mig själv att ... va fan, jag lägger ner det här och kör på enkla nöjen istället.

Som någon har sagt, kan man glädja sig åt små saker så har man mycket att vara glad över. Som en god cigarr. Solen i ansiktet. Bastubad. En god bok. VTEC-vrål på kurviga småvägar... Eller vad man nu vill.

En paradox; Att sluta leta efter en mening var att hitta den. Eller många.

Misstänker att det är likadant med vänner/kompisar/kärlekar. Jag har aldrig letat, men alltid funnit. Kanske är det så enkelt?
<div align="right"><a href="index.php?act=findpost&pid=78292"><{POST_SNAPBACK}></a></div></div>

[img]http://www.hondaklubben.com/forum/style ... humbup.gif[/img]